Hyllning till Upproret i Warszawas getto 1943
När de första massdeportationerna av människor från Warszawas getto inleds sommaren 1942 börjar många att ana oråd. Efter ytterligare en deportationsvåg i januari 1943 inser gettots resterande invånare att deras öde är beseglat och bestämmer sig därför för att göra motstånd.
De första attackerna av judiska motståndskämpar ur ZOB (Zydowska Organizacja Bojowa - Judiska kamporganisationen) genomförs redan under januari 1943 och leder till att tyskarna avbryter sina planer på att tömma gettot - åtminstone för tillfället. När tyskarna återigen går in i gettot i april med avsikten att påbörja en fullständig avveckling möts de av en ovanlig tystnad och ödslighet. Majoriteten av gettots judar (cirka 60 000 fanns kvar) hade nämligen gömt sig i bunkrar och hemliga skrymslen. Andra hade bestämt sig för att inleda det viktigaste judiska upproret under förintelsen.
När tyska styrkor går in i gettot den 19 april 1943 utsätts de för en massiv beskjutning av medlemmar ur ZOB: upproret hade börjat!
Att judar skulle göra uppror på det här sättet var förmodligen ingenting som tyskarna hade varit beredda på, och att det den 20 april var Hitlers födelsedag måste ha varit desto mer förargligt. Hur det än var med den saken, så skulle tyskarna tvingas kämpa i en månad mot en fiende som var dåligt beväpnad och saknade militär utbildning. De judiska upprorsmännen var cirka 750 till antalet och de förfogade endast över handeldvapen, ett hundratal granater och molotovcocktails. En del av vapnen hade de fått från den polska hemarmén, AK, och sammanlagt rörde det sig om två kulsprutor, 50 pistoler, 10 gevär, 600 handgranater och 150 kg sprängmedel. Dessutom försökte enheter ur den polska hemarmén hjälpa sina judiska motståndsbröder. Redan under upprorets första dag dog Eugeniusz Morawski och Józef Wilk, när de försökte spränga ett hål i gettomuren. Hemarmén och andra polska organisationer skulle upprepade gånger försöka dra till sig tyskarnas uppmärksamhet för att ge soldaterna i ZOB andrum.
Men den judiska kamporganisationens uppror var dömt från början. De förfogade inte över tunga stridsvagnar eller artilleri. Och de var maktlösa inför de bränder som tyskarna kallblodigt startade för att tvinga människorna ut på gatorna. General Jürgen Stroop, de tyska och ukrainska truppernas chef, sade att elden var det "enda och slutgiltiga sättet att besegra packet, rensa jorden och dram fram dem ur deras hålor." Den 8 maj sprängde tyskarna ZOB:s ledningsbunker och efter det befann sig medlemmarna i total upplösning. Många av dem flydde i underjordiska tunnlar ut ur gettot och gömdes undan av polacker. Sprängningen av den judiska synagogan i Warszawa den 16 maj utfördes på direkta order av Stroop och markerade att upproret hade kvästs. I ruinerna av gettot låg liken efter tusentals människor, resten hade skickats till bland annat Treblinka och Majdanek.
Upproret i Warszawas getto var på ingalunda sätt det enda som utfördes av judar. I augusti 1943 gjorde ett hundratal polska judar uppror i Bialystok.
Myten om att det judiska folket gick till sin död frivilligt kan vi därmed avfärda som total nonsens.
(Informationen är tagen ur boken Röster som aldrig tystnar, skriven av Artur Szulc och utgiven av prisma 2005)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar