torsdag 26 mars 2009

MAKTENS GIRIGHET



Sveariket har den senaste tiden skakats av flera ”skandaler” som i själva verket inte är någonting annat än beviset på att kapitalismen i sin nuvarande form, nyliberalismen, saknar den mest grundläggande och elementära moraliska basis. Alltså - det är inga skandaler utan en naturlig konsekvens av det samhälle vi bevittnar och lever i.
SEB-affären, AMF-pension affären. LO ordförandens uppdrag i inte mindre än 24 styrelser, (Hur mycket arvode hon har fått för detta vet man inte) etc.
Men att bankdirektörer, pensionsbedragare, direktörer som spekulerar med pensionärernas pengar samt privata fösäkringbolag och stora företags vd skattefuskar och placerar sina miljoner i olika fonder när de känner sig hotade, det hör till den här typen av samhälle.

Och allt sker inte på den nivån. Korruptionen, oportunismen och girigheten tar sig allt mer och mer in på samhällets alla nivåer.
Thorbjörn Larsson, präst och fd högsta hönset för Ersta diakoni, har hamnat i en tvist med skattemyndigheterna gällande tjänstebostaden där han bodde under den tiden han var Erstadiakonis chef. Det handlar om kvadratmeter hit och kvadratmeter dit. Men kontentan av det hela är att Larsson enlig skattemyndigheternas experter har betalat mindre än han borde ha gjort och nu krävs han på drygt en halv miljon kronor i skattepengar. Larssons lön? Drygt 100 000 kronor i månaden.

Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholms stad fick av sin polare Thorbjön Larsson en lägenhet ägd av Ersta diakoni på Folkungagatan att utnyttja som tjänstebostad. Längenheter som annars bara hyrs ut till ny personal och högskoleelever.
Mitt framför näsan på Ersta diakonis verksamhet för de hemlösa vars boende ligger en trappa upp och därmed utgör Kristenssons tak över huvudet.

Men allt det här hör till i den vilda kapitalismens berättigande och borde inte förvåna någon. Och det gör det inte heller.
Men när ”arbetarrörelsens representanter” sugs in i samma härva då är det uppenbart att något är fundamentalt fel i det här samhället.
Wanja Lundby-Wedin borde inte bara avgå utan också lämna tillbaka såväl pengarna hon beviljat till direktörerna på AMF och Folksam som alla pengar hon själv har tjänat på att sitta i 24 olika styrelser.

Pensionärer i detta land hör knappast till dem som har det bättre ställt. Samhället ska, via staten, ta sitt ansvar för att se till att den här växande gruppen har en trygg ålderdom, utan att riskera att spekulanter knackar på deras dörr för att gluffa i sig dessa människors sista år i livet.

Jag är väldig nyfiken på vad Wanja Lundby-Wedins 1 maj talet kommer att handla om. Kanske om maktens girigheten?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar